"Like a small boat on the ocean..."
Hösten börjar falla på plats.
Well, finally.
Det är så mycket roligt som äger rum inom den närmsta månaden; kryssning med världens finaste vänner och grönisar, cheerträningar som drar igång, utbildningar, gymnastik + koreografiläger med Sky och, såklart, Sveriges fetaste roadtrip går av stapeln om si sådär 39 dagar. Alltså PEPP är bara förnamnet. Och sen måste vi alla hålla tummarna för världens najsigaste jobb - say no more. Och så ska jag plugga också, sånt där som måste göras det med.
Sen kan vi ju bara prata om det faktum att jag aldrig lyckas komma ifrån cheerleadingen. Jag tror jag har sagt sen 2011 att jag ska sluta, men jag lykas alltid bli inblandad på ett eller annat sätt ca alldeles för tätt inpå tävling så nu tänkte jag att jag ska köra från början och inte bli inslängd sådär panikartat mot slutet. Så i år blir det juniorerna (och förmodligen till viss del miniminisarna) som får dras med mig, but it'll be fun.
Sådär happy kan man va på jobbet. Throwback till när man behövde vinterkläder för att inte frysa ihjäl. För övrigt var jag så jävla uttråkad så jag trodde att jag skulle avlida. Håret var inte heller uppsatt - FY SKÄMS. Hittade för övrigt bilden på berörd coop's facebook. Lite smått awkward.
Annars då ?
Jo men det rullar på, solen går upp på morgonen och ner på kvällen - så som det ska vara alltså. Försöker väl mest reda ut vad livet har för plan för mig, inte det enklaste kanske men jag tror att jag kan va inne på rätt spår. Med cheerleadingen lindad runt lillfingret och fina vänner inom räckhåll så vågar jag tro att det ska lösa sig.
