9521
Då var grönansäsonen officiellt slut.
Vad hände egentligen ? För fem månader sen förstod jag inte riktigt vad jag hade gett mig in på; jag förstod varken vilken otrolig chans jag hade fått och inte heller hur mycket jag skulle lära mig om mig själv. Vad jag heller inte visste var hur fruktansvärt jävla mycket skit man förväntas kunna ta bara för att man är iförd arbetskläder. Eller hur mycket folk tror att man vet om en maskin som är åtta meter hög, snurrar fem meter upp i luften och som förmodligen väger sjuhundrafemtiomiljoner ton och som det för tillfället är fel på - bara för att det står Gröna Lund på ryggen. Jag är inte tekniker (det ska vi nog tacka gudarna för) och kommer heller aldrig att vara.
Vad som där emot är fantastiskt underhållande och bara otroligt underbart är alla rent ut sagt dumma frågor som folk ställer. Vissa gånger har jag faktiiskt fått fundera över om frågan var seriös eller inte.
"Hur många är ni ?" Standardfråga.
Det finns inget ont som inte har något gott med sig brukar det heta, och herregud vilket positivt utbyte jag har fått på kuppen. Det är helt otroligt hur många fantstiska människor det kan finnas på en och samma arbetsplats, och hur mycket man kan lära av varandra.
Vad jag är väldigt tacksam över är hur mycket jag har lärt mig ifrån olika gäster. Svårt sjuka barn som har sån fantastisk livsglädje är något alldeles speciellt, ett möte på trettio sekunder förändrar resten av dagen. En tapper liten kille speciellt; han var förlamad i båda benen och satt då i rullstol, jag han möta honom två gånger under dagen då han åkte både blå tåget och barnradio. Han hade sån självinsikt och ett fantastiskt tålamod gentemot sig själv; han förklarade och berättade gärna för mig vad han behövde göra och varför och hur besvärligt det faktiskt var att inte kunna gå. Men ändå var det någonting han hade funnit sig i och insett att det var så det skulle vara för honom. Helt fantastisk kille, och jag kan inte mer än att verkligen hoppas på att allt går bra för honom.
Att inte ha morgonsamling 15.45 på torsdag kommer kännas otroligt konstigt, jag måste nog erkänna att jag kommer sakna standardöppningen; "God morgon allihopa och välkomna till jobbet !" "Morgon !? Klockan är faktiskt 15.45 ??" Standard.
Fågeläggen vid bläckfisken var också något utöver det vanliga, det var alltiså en fågel som hade lagt ägg i en utav blomkrukorna inne på området, och där låg den och ruvade.
"Ni är två stycken va ?" "Japp." "Toppen, kan någon utav er lösa en tp på barnradio ?" *Ähh nej tack*
#visomälskarbaarnradiobilarna
Legenden lyder; du förstår inte barnradiodeppen förens du varit där. SANT.
Än en gång; TACK till alla som har gjort denna sommaren till något alldeles speciellt. Ni är stjärnor hela bunten. Nu laddar vi batterierna och kör en "samma tid samma kanal" om sju månader igen !
