Happiness is not a destination, it's a journey
Just nu sitter jag i mitt fönster och dricker te, lyssnar till regnet och bara försöker ta in och förstå allting som jag är tacksam över. Det är så mycket. Det är inte förens man stannar upp och tänker efter som man förstår hur viktigt det är att göra just det - no matter what life throws at you.
Vi har en förmåga att ta det mesta för givet, att vi liksom förväntar oss att det som alltid har varit, alltid kommer att vara. Jag tror någonstans att alla människor någon gång i livet kommer till ett vägskäl där de antingen kan välja att fortsätta som de alltid gjort, eller välja att vika av för att, på ett eller annat sätt, börja om på nytt. Inte nödvändigtvis börja om på nytt som i glöm-allting-och-låtsas-som-att-du-aldrig-gått-den-vägen, utan snarare det-där-var-inte-så-jävla-smart-så-du-får-en-chans-till. Det är väl inte alltid man inser chansen man får när man är mitt i den, men när man ser tillbaks så var det just det ögonblicket som var avgörande.
Jag är tacksam över så mycket. Jag är stolt över otroligt mycket.
Jag är så tacksam över att jag har fått den här chansen, att jag kan åka iväg och göra det jag så länge drömt om. För mig är det så mycket mer än ett år utomlands. Hela den här känslan och friheten ligger så djupt rotad inom mig så det förmodligen bara är jag som förstår. Men det gör mig inget för jag känner mig trygg i det, jag känner mig trygg för att det är just det här som har varit min drivkraft. Genom allt. Ofta osagd, men gnistan har altid funnits med mig och det är det som räknas.
Jag är så nära mål.
Happiness is not a destination, it's a journey.
Det handlar inte om att jag tror att det är just denna resa som kommer göra livet för alltid fantastiskt, det handlar mer om att jag fram tills nu har uppnåt och klarat av så mycket (I can't even begin to explain) och hittat en trygghet i mig själv som jag aldrig någonsin har upplevt förut. Detta är början på någonting bra. En fortsättning på det som har varit, och samtidigt början på någonting som förmodligen kommer ta mig above and beyond.
Jag är tacksam för livet. Otroligt tacksam.
Everything happens for a reason.
Jag tror att allting som händer; allting vi går igenom och allt vi är med om tar oss dit vi var menade att vara. Och det var menat att jag skulle vara här. Det var meningen att jag skulle få den historia jag fick för att kunna använda den till det som är menat för mig. Och det var meningen att jag skulle vara här.
22 dagar kvar, sen bär det av. Och jag har återfunnit min trygghet. Jag känner mig åter igen tillfreds med tanken på vad som kommer att hända. Jag är inte rädd, för jag har mig själv och det är tryggt nog.
