A dream is a wish your heart makes

Jag fattar inte vart 2014 tog vägen.

Vad hände !?
Vem vet, försvann gjorde det iallafall. Så då blickar vi framåt tycker jag; nytt år, nya möjligheter. Eller ? All denna hets om att "försöka igen", "börja om", "ge det en ny chans" etc. Det är som att tolvslaget den trettioförsta december är någonting magiskt, som att alla dåliga vanor och det man är mindre stolt över på något förtrollande sätt ska försvinna på ca två sekunder. Fullkomligt realistiskt, eller hur ?

Vad jag också tycker är väldigt fascinerande är hur alla (läs: de flesta) viglar ut alla sina svagheter omkring de sista dagarna på året, ger löften om att "jag ska bli en bättre människa om två dagar, sju timmar, sexton minuter och femtioåtta sekunder." Jag håller med, det är rätt häftigt att våran så skadade planet överlevde ett år till, men jag menar det är inte mycket mer än en ny dag. Så länge du inte upplever någon sorts uppenbarelse eller liknande så kan man kanske inte förvänta sig så mycket. Vem har inte testat "på måndag börjar jag"-tänket ? Typ, på måndag ska jag äta nyttigare, från och med måndag ska jag inte göra såhär, från och med måndag ska jag tänka på det här etc...Ja ni fattar. Och ska jag vara helt ärlig så har jag så vitt jag vet aldrig sprungit på någon som tycker att det är ett vidare strategiskt tankesätt. Och jag måste ändå medge att jag tilhör de som tycker at det är ett fullkomligt värdelöst tankesätt. Det är också lite så jag ser på nyårslöften. Eller det är min uppfattning iallafall. 

Det går liksom inte att tvärt bryta ett beteende på två sekunder - vilket är vad tolvslaget faktiskt handlar om, bokstavligen - utan att falla tillbaks i gamla vanor igen. För vanor är ju just det; någonting som är intränat/inpräntant/vad helst man vill kalla det. Det tar tid. 

Sen ska vi inte glömma bort att nyårslöften och förhoppningar såklart är två olika saker, så för den som har fått uppfattningen om att jag redan har förkastat 2015 kan jag meddela att det är en något snedvriden tolkning. För egen räkning så har jag väldigt stora förväntningar och gigantiska förhoppningar på det här året, vilket jag har haft i ungefär två år nu. 

Jag tror någonstans att nyårslöften är någon sorts förskönande täckmantel gällande våra missnöjen gentemot oss själva. Hata mig för att jag just skrev det svart på vitt, men jag tror verkligen det. Man får tycka vad man vill om I-landsproblem och dess utsträckning, men i min mening så är det just vad detta grundar sig i. Det är ingen nyhet att vi lever i ett snedvridet samhälle med allt vad heter ideal, att passa in, att göra rätt, att hålla sig till normen etc. Så vidare är det inte heller konstigt att vi tar varenda givet tillfälle i akt för att ändra på missnöjen så att vi på något idealbaserat vis än mer ska passa in i "normalfacket". 

Vi ska heller inte glömma bort att ja, dåliga vanor (just nu menar jag hälsofarliga vanor) är dåliga vanor och det är helt fantastiskt om någon där ute tar hälsan på allvar och gör någonting åt vad det nu kan vara, att rivstarta året med ett ljusare "hälsotänk" är på sikt otroligt givande. Som är uppbyggt på sikt. För åter igen så sker förändring inte över en natt. 

Att inte klara av sitt nyårslöfte är ju trots allt något sorts misslyckande, inte nödvändigtvis jorden-kommer-gå-under-type-of-thing, men det är ändå någonting som ger negativa vibbar på den egna förmågan. Och om ett negativt tankesätt någon gång har givit en positiv utgång så - eloge till den som lyckades med det !

 

Detta är någonting som verkligen fascinerar mig och jag skulle kunna hålla på i evigheter, inte nödvändigtvis bara vad gäller nyårslöften utan snarare den här konstanta strävan efter förändring och prestation. För att avrunda detta på ett någorlunda schysst sätt så tycker jag att det slutgiltiga frågan borde lyda: har jag något nyårslöfte ? Nope.