Lite tankar om Svenska skolan

Vad som står mig varmt om hjärtat är att alla barn - oavsett ålder, bakgrund och framtidsvision - ska ha samma rättigheter att utvecklas i sin egen tackt, använda utvecklingen på bästa möjliga sätt samt att få det stöd som barnet har behov av. Vad vi alla är överens om (hoppas jag) är att detta sker på dagis eller i skolan. (Dagis är ju dock inte obligatoriskt så det var mest bara en inflikning.) Skolan är en plats där alla samlas för att lära sig, för att utvecklas och för att förstå vad ett samhälle är och vad det egentligen innebär. Men är det verkligen så enkelt ? Jag hade önskat att svaret på den frågan var ett enkelt ja, men det är ju tyvärr lite mer komplicerat än så. Ett nej alltså 
Det vi idag kallar samhälle är för mig lite snedvridet. Samhälle för mig betyder att alla gemensamt jobbar för att alla medborgare ska ha en chans att utvecklas och få den hjälp och stöd personen behöver, och eftersom skolan nu är huvudämnet så kan vi nog alla tillsammans konstatera att min bild av "samhälle" inte går hand i hand med dagens skola. Vi läser artiklar och följer debatter som gång på gång tar upp att skolklasserna blir allt större, extraresurser så som specialpedagoger etc. dras in och blir allt färre, lärarna jobbar mer eller mindre ihjäl sig och elevhälsan blir allt mer utspedd (om det ens finns någon). Vi läser om familjer som har fått flytta tvärs över landet för att få tag på den hjälp och extrastöd som barnet behöver; om barn som hamnar i kläm för att skolans hjälpmedel inte räcker till. Är det här ett samhälle vi är stolta över ? Är det såhär det ska vara ? Vad kommer hända med de barnen som inte får rätt resurser från början; hur kommer deras framtid se ut ? 
För att ett barn ska utvecklas och växa på bästa möjliga sätt så krävs det att vissa komponenter finns med och att dessa fungerar på bästa möjliga sätt. En komponent är t.ex. hemmiljö. För att ett barn ska få en trygg uppväxt och växa upp och bli en självständig individ krävs det att barnet har en stabil grund att stå på; om inte att den rättas till och att åtgärder sätts in så tidigt som möjligt. Vems är ansvaret; vems ansvar är det att fånga upp barn som råkar illa ut hemma ? Jag skulle säga att ansvaret inte kan läggas på en enskild person, men där emot kan det läggas på skolan som verksamhet. Skolan har ett gemensamt ansvar att vara uppmärksamma på och att se varenda barn, där finns det vuxna människor  som tillsammans har ett gemensamt ansvar att agera när någonting inte står rätt till. 
En annan komponent som spelar in är kompetenta vuxna; inte nödvändigtvis kompetent som i teoretisk kunskap, utan också på ett medmänskligt och pedagogiskt plan. Och att det finns tillräckligt av dem. Att dra in skolans resurser är ju inte direkt någonting som främjar en bättre skola och inte heller barnens utveckling. För att nästkommande generationer ens ska ha en framtid krävs det mer resurser; resurser som i både pengar och bemanning. Samhället HAR pengar, det är inget snack om saken, problemet är vad vi väljer att investera i. 
Vad jag är ganska nyfiken på är hur makthavanden resonerar. Jag vet att alla har sina egna värderingar och prioriterar på olika sätt; men húr ska vi kunna garantera en framtid om våran blivande framtid faller isär för att  vi väljer att dra in deras resurser ? Hur kan det vara viktigare att 20 år i förtid planera och investera i en framtid som inte ens är garanterad ? Vi har inget att ge framtiden, och vi kommer heller inte ha en framtid att ge våra barn. 
 
Vad som heller inte är någon hemlighet är att Svenska skolan inte direkt är den bästa i världen. Varför ? Svaret är enkelt. VI ger inte skolan tillräckligt med resurser. Jag säger inte att förändring sker över en natt, men om vi skulle kunna justera om lite i prioriterade investeringar så skulle vi snart se en radikal förändring. Exakt vad vi lär våra barn är också ett intressant ämne tycker jag, men det är någonting jag sparar till en annan gång. 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: